Jessica Hallerth

Trodde jag hade uppdaterat lite om Val Thorens, men livet verkade rulla på utan det... Vad ska jag skriva när ord inte kan beskriva? Säger bara veckan med stort V! Som att vara 18 bast igen och festa loss på en charter, all night all week så att säga. Underbart ändå. Svårt att fatta hur man fortfarande pallar trycket haha? Vi åkte ju ändå skidor hela dagarna liksom! Fantastisk åkning, stort område (vi hade köpt till alla 3 dalar), bra med snö efter denna snöfattiga vinter, sol nästan 4/6 dagar, besök i rikemansbyn där det var mer fokus på pälsdetaljer och märkesbutiker än skidåkning, pjäxdans på borden och fetaste festen på La Foulie Douce's afterski, livemusik och trängsel på afterski nr 2 på danska baren Snesko, mysiga middagar hemma i vår 70-talslägenhet som man inte kunde komma in/ut ur badrummet utan att fastna i kokvrån, nätter och tidiga gryningar på barer och klubbar. Snowcafé och Malaysia (som för ögat såg ut som en våffelstuga men i verkligheten var en ingång till underjorden och världens största klubb!) gjorde succé. Träffade människor i mängder, belgare "och deras tråkiga flickvänner", galna holländare, kepskillen och britterna och självklart allas våra fårben. ❤️ Ante (som gjorde stekt ägg till mig, gullet), Ricke (som berättade historien om när han låg naken i sängen med en ask marabou kärlek till Emelie), Lillis som vi minsann inte fick kalla honom men ändå inte kunde låta bli (som tog sin runda, fick tjejerna på fall, kom hem sist, störde allas vår sömn, vaknade först, var överallt och ingenstans osv) och så Vigge (gullet med fötterna på jorden som fick dela ut pengar till de andra och  styra upp klättringar till lössnön). Vad ska man säga om fårbenen? Ord kan nog inte beskriva... Är ju glad att jag är lite mognare samtidigt som en vecka med dem var okomplicerad. Åka skidor, supa, festa, strunta i alla måltider, fortsätta dricka öl, spilla rödvin i sängen men slippa bry sig, bara tänka på nuet och framförallt #puder&bitches. Ni kan nog inte förstå, för till och med jag har svårt att se tillbaka på allt när jag nu är hemma. Det var en upplevelse, så mycket kan vi vara överens om. Jag släppte allt. Levde som 18, fyllde 23 och njöt av skidåkning och fest till fullo. Det behövdes ändå, flykten, glädjen, skratten, livet! 

La Foulie Douce kan ändå ha varit det sjukaste. Sol och klarblå himmel, DJ:s, öl, rökmaskin och sprutande champagne. Och så att få dansa i pjäxor på det. Tack Val Thorens för veckaN.