Hemsk resa hit om man är flygrädd (som jag är). 3 timmars konstant turbulens och kolsvart ute. Så var ibland osäker om vi åkte neråt eller framåt vilket orsakade lite oro inom mig. Men insåg att jag ändå inte hade någon där att hålla mig i handen, so better toughen up! Ner mot landning syntes inte ens vingarna utan jag såg bara hur lampan längst ut vinglade upp och ner. Peppade mig själv genom att sätta på lite gamla discodängor, I will survive gjorde susen och när vi sedan gled ner för landning kom What a feeling väldigt passande på. Insåg att jag skakade i hela kroppen inklusive tänderna, MEN jag överlevde och var ÄNTLIGEN framme efter en lång dag. 

Delade taxi med ett par andra svenskar in till Manhattan och var så överlycklig när jag såg Erika utanför fönstret i regnet. Sen blev det ut och äta lite plockmat och dela på en flaska vin innan vi gick till er bar i närheten och mötte upp hennes american boyfriend Nick och några av hans vänner. Kunde inte blivit en bättre första kväll! Och jag lyckades hålla mig vaken i 27 timmar ✌️


Så häftig den där känslan, har aldrig känt mig så hemma på ett så främmande ställe. Precis samm känsla hade jag senast jag kom till NY - att komma hit är som att komma hem! ❤️