Vet inte vad det är med mig? Peppen är oändlig. Livets chanser och möjligheter likaså. Klockan är snart 1, det är tisdag kväll och jag har den senaste halvtimmen dansat runt i lägenheten som en jävla galning till min PEPP⭐️-lista. Min positivitet sprudlar och livet gör mig fruktansvärt glad och tacksam. Är så sjukt uppe i varv och helt varm. Vad det kanske tisdagstraditionen med Svenska Hollywoodfruar följt av veckans nykomling Gunilla Tycker Till och bullar från bageriet tillsammans med Göteborgs hjärtan? Eller det timmes långa samtalet med min lilla Lille som drar iväg på 6 månaders äventyr imorn? Eller kanske bara känslan av att jag lever i en drömvärld? Jag vet inte. Men just nu, i min ensamhet, mitt i natten mot onsdag på H&M känner jag enorm tacksamhet mot mig själv, mina val, sådant jag inte kan påverka och ödet som kort och gott tagit mig hit. Fan va fint livet är ändå. Det låter klyschigt, jag vet, men att man ändå kan förändra sitt tankesätt och därför få må såhär. L O V E .
Närhelst jag tvivlar på mig själv nästa gång, snälla påminn mig att jag är starkare än jag tror och klarar mer än jag förväntar mig. Det går. Och den här hösten ska jag bevisa för mig själv att jag kan stå rakryggad på egna ben, trots att det blir mörkt, kallt och ensamheten ibland smyger sig på. Allt går om man bara vill, så simpelt är det trots allt.
För att jag ändrade mitt sätt att tänka, livet tog mig med storm och jag lät det ske.
Kommentera