Såg ut såhär idag. Men kände mig inte riktigt såhär, eller? Jag vet inte. Jag är förvirrad. Är jag nere? Har jag en dålig vecka? Är jag ledsen? Är jag påväg att bli sjuk? Emellanåt är jag hundra procent glad och lite därtill. Emellanåt känner jag mig tom. Är det mörkret? Är det något annat? Eller är det bara så att heta Jessica Hallerth? Gick på yoga men inte heller det hjälpte. Fick kallsvettningar och började skaka i hela kroppen istället. Hade inte ätit på länge tror jag. Hade liksom svårt att hitta fokus. Är förmodligen trötthet från helgen som smyger sig på i efterhand också. Igår gick 2 kollegor hem med kräksjuka... Hjälp!
Mitt värsta när livet känns lite på nedåtsving är att inte veta anledningen. Att behöva fundera. Att behöva undra och undra och undra. Jag jobbar aktivt med att förändra det, för ett ältande jag är mitt värsta jag. Blir min egen fiende i det tillståndet. Efter en varm dusch och lite mat i magen tände jag ljus, satte på lugn instrumental musik och funderade lite, skrev ner och analyserade. Måste ju göra sådant för att förstå mig på mig själv. För mig handlar nog detta tillstånd mycket om bristen på självacceptans, även om det blivit så mycket bättre på senaste. Ibland vet man inte varför man mår som man mår. Måste man alltid veta? Eller räcker insikten och medvetenheten om att mitt liv ser ut så, vissa dagar i vissa perioder? Räcker det att acceptera och försöka att inte fundera så mycket på? Utan bara inse att livet går emot en ibland? Försöker ju ändå se på tillvaron som att allt sker av en anledning. Så detta är nog en bra period, på något underligt vis. Behövde uppenbarligen lite egen funderingstid idag. Det går att komma fram till viktiga saker då.
Jag har insett att min sinnesstämning varierar oerhört ibland. Det bara är så, och det är okej. Det är jag. Ska nog försöka lägga mindre krut på det och bara ta sådana dagar för vad de är. En del av mitt liv. En del av mig. Det är min verklighet, och för det allra allra mesta these days är mitt liv i harmoni iallafall. Jag åkte till yogan idag. Jag tog tid för mig själv. Jag prioriterade mig och unnade mig egentid.
Jag förstår att ni inte förstår, för jag förstår inte ens själv. Men just nu är det inte ett måste. Just nu är det bara som det är. Och det är ändå spännande att lära känna sig själv på djupet, det borde alla hitta mer tid för.
Läste ett så klokt citat jag gärna vill dela med mig av:
Worrying is a waste of time. It doesn't change anything. It messes with your mind. It steals your happiness.
Så därför tänkte jag släppa detta för ikväll, och sova sålänge jag vill imorn istället. Godnatt. ⭐️
1 kommentarer
Erika
09 Dec 2015 00:57
Jessi, du är så himla klok så du vet inte. Saknar dig, puss och må bättre imorgon <3
Kommentera